Vi skriver det här för att vi bryr oss. Om vår landsbygd, om vår miljö och om hur vi tillsammans kan utveckla en hållbar och rimlig struktur för framtiden. Det här är inte kritik – det är en inbjudan till dialog.

Förra sommaren, under en av våra mest intensiva helger, var parkeringen full. Restaurangen var välbesökt och ställplatsen fylld av gäster från både Sverige och Europa. Det var en sådan dag som bekräftar varför vi valde att starta vår verksamhet här.

Bakom köket stod glaskärlen.

Fulla.

En planerad tömning hade inte genomförts. Vårt stopp hade inte kommit med på rutten. Vi ringde June Avfall för att lösa situationen, och det gjorde vi tillsammans. Men händelsen blev en påminnelse om hur sårbart systemet kan vara under högsäsong.

Under sommaren hade vi i dialog med June Avfall fått godkänt att våra glaskärl skulle tömmas varannan vecka. Vi började betala för den utökade servicen. Efter en tid märkte vi dock att tömningarna inte genomfördes enligt överenskommelsen. Vid kontakt fick vi besked om att det berodde på personalbrist under semesterperioden. Vi har förståelse för att semesterperioder kan innebära bemanningsutmaningar.

När vi återkom i frågan drogs möjligheten till tätare tömning tillbaka. Lösningen blev istället att vi behövde beställa två extra glaskärl, som tömdes med längre intervall. Det innebar en högre total kostnad för oss utan att tömningsfrekvensen motsvarade det ursprungliga upplägget.

Vi har vid några tillfällen observerat att separata fordon anlänt till privata kärl även när fyllnadsgraden varit mycket låg, vilket väckt frågor kring transportoptimering i glesbygd.

Det är i sådana situationer frågor uppstår – inte om viljan att göra rätt, utan om hur systemet är uppbyggt.

Enligt Avfall Sverige genererar varje person i Sverige i genomsnitt cirka 515 kilo hushållsavfall per år. Avfallshantering är en central del av vårt gemensamma miljöarbete. June Avfall hanterar omkring 100 000 ton avfall årligen i regionen. Det är en omfattande logistisk verksamhet som kräver planering och resurser.

Men som landsbygdsverksamhet med tydliga säsongstoppar behöver vi ställa några rimliga näringslivsfrågor:

  • Hur anpassas tömningsscheman efter faktisk belastning?
  • Hur hanteras säsongsvariation och personalbrist när turismen är som störst?
  • Hur optimeras transporter i glesbygd ur både klimat- och kostnadsperspektiv?
  • Är avgiftsmodellen i tillräcklig grad kopplad till faktisk mängd restavfall?

Under 2025 betalade vi tiotusentals kronor för våra avfallskärl. Ju mer vi sorterar, desto fler fraktioner behöver vi. Fler fraktioner innebär fler kärl – och därmed högre kostnader.

Vi står bakom miljömålen. Vi vill sortera. Vi vill bidra.

Men vi tror att system kan utvecklas så att incitamenten blir ännu tydligare och strukturen mer långsiktigt hållbar.

Det här är början på en dialog.